"ska ta mitt liv när ingen ser."
Orden ekar i mitt huvud...
Vet inte varför, men helt plötsligt förlorade jag min livsglädje.
Vill bara försvinna.
Konstigt att livsglädjem bara försvann sådär puff!
Det är nu man behöver någon att prata med , någon man verkligen litar på.
Meen, jag måste vänta tills imorgon innan jag kan prata med någon.
Fan vad jag hatar denna känslan, är sur på alla mer eller mindre.
Vissa bryr jag mig inte om att jag är sur på, vissa gör jag.
Nej nu ska jag gå och göra något åt känslan.
Kanske går tillbaka till gammal vana igen, who knows ?

Fuck a duck and get some luck.