<

Smärta...

Detta är en helt ny sorts av smärta för mig.
Den sortens smärta som inte går över förrens du träffat personen igen.
Smärtan som får dig att gråta när du ligger i sängen på kvällen och drar in doften av personen.
Känslan av tomhet och ensamhet.
Sårbarheten är värst.
När du känner dig så himla liten och sårbar bland alla andra.
Så fort du ser någon annan bli omhållen av den dom älskar så blir du avundsjuk och vill bara skrika.
Känslan av att inte vara hel.
Att vara som en skal, tomt.

Det är känslan jag har nu. Och kommer ha i 3 veckor tills jag får träffa dig igen.
Känna dina läppar mot mina och känna din varma famn om min kropp.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback