Aja, jägers igår, skit kul ! :D Träffade massa saknat folk osv, jag & klara blev av med ellen i typ 3h ;oo
sen hittade vi henne sittandes på en kille i sofforna fullt upptagen med att strula sönder honom (yy'
Förlåt isak, du vet vad jag menar :((
Iaf, klaras pappa körde mig hem,
- Tack för det !
Kom hem, gick in till mamma & sa att jag var hemma, in i badrummet & tvättade av mig allt smink. Tog av löshåret. Borsta håret & satte upp det . Kollade snabbt datan sen gick jag & la mig. Somnade direkt .
Idag väckte mamma mig 7 för att hon skulle till jobbet så jag fick lägga mig i hennes säng med ilias. Ilias vaknade vid 8, ville att jag skulle göra frukost åt honom men jag sa till honom att han fick göra det själv. Sen vid halv 11 kommer han in igen och säger att han går till Nataniel.
Sen vid halv 12 ringer mamma, gick & la mig i soffan. Somnade till lite , sen kom mamma hem & då åkte vi till City Gross & handlade ingridienser till tacopajen vi skulle ha ikväll !

Väl hemme så la jag mig på soffan igen, & har i princip legat där hela dagen !
Ilias sover hos en kompis & mamma jobbar så imorgon får jag sovmorgon ! Yay meee!


Kärlek är svårt, människor gör dom mest sjuka saker när dom är kära. Vissa kan till och med mörda ett annat liv för att bevisa sin kärlek. Det är sjukt tycker jag! Jag kan säga att jag har bara varit riktigt förälskad två gånger i mitt liv. Första gången var det i den mest oväntade personen någonsin ! Trodde verkligen inte att jag skulle kunna älska honom. Men det gjorde jag, & han betyde allt för mig . Verkligen ! Alla sa att vi såg söta ut tillsammans, blev så glad varje gång jag hörde det . Men efter en och en halv månad krossades allt! Min värld rasade till maken . Efter byggde jag upp en mur, jag betsämde mig för att aldrig falla för någon igen ! Gjorde inte heller det, vissa kallade mig player, playa inte, ville bara inte riskera att bli sårad igen. Känslan är hemsk!
Efter fyra månader så uppenbara han sig, först tänkte jag ; "shit han är snygg, det skulle inte vara fel att vara hans."
Visste att jag inte skulle kunna falla för honom. Jag kunde ju inte älska längre. Men där hade jag fel. Ju mer jag pratade med honom, ju mer jag hörde hans röst ju mer föll jag för honom. Jag visste inte om det, men jag gjorde det. Det var verkligen inte mennigen. Det var inte planerat. Det bara blev så! Kommer ihåg en kväll när jag sov hos elin, vi pratade med han & hans kompis i telefon. Pratade med honom lite, sen ville viktor prata med elin så jag satte mig vid fönstret & började tänka . Tänkte på hur han fått mig att beteé (?) mig som en liten flicka igen, glad & fnittrig. Det var då jag förstod att jag hade fallit för honom, och det var inte lite iheller.Murarna hade rasat totalt! Bara jag hörde hans namn log jag, bara jag såg han ansikte höll jag på att dö! Om inte det var kärlek så vet jag inte vad det var, men tankarna om att han kan lämna mig blev för mycket. Jag började gråta . Och inte lite iheller. Viktor hörde mig, fick ett sms av honom där det stog att jag inte skulle gråta. Att han alltid skulle finnas där för mig . Han hade oxå fått reda på att jag grät. Fick ett sms där det stog ;

"Finns här för dig bbyh du är mitt allt, du blir mer värd för varje sekund, saknar till imorgon att bara få kyssa dig och krama dig och bara hålla om dig är en dröm, att få vara tillsammans med dig är en pojkes dröm!  Och jag fick det drömmen att slå in, amina du är mitt allt glöm inte det! <3"

Blev så hemst glad när jag läste det! Sen fick jag prata med honom igen, det första han sa var jag älskar dig . Trodde jag skulle dö ! Vi pratade en stund och allt kändes bra igen. Vi sa godnatt & la på.
Dagen där på skulle jag äntligen få va i hans famn! Kommer ihåg att när jag såg honom gå där brevid viktor, leendes ville jag bara gråta. Finns inget annat ord att beskriva honom med mer än vacker. Hans underbart blåa ögon. Hans otroligt mjuka läppar. Trodde jag drömde när han kysste mig för första gången. Vi gick hem till viktor, satte oss i hans syster soffa, kommer ihåg att vi hade våra händer brevid varandra. Ingen gjorde något. Jag rörde din hans lite lätt sen tog du min han & släppte inte. Kännde mig så hemskt tacksam! Jag hade dig! Under hela filmen satt vi och höll hand. Du kysste mig på kinden, tinnigen & huvudet. Att få känna dina läppar mot min hud var helt underbart! Sen skulle vi gå och äta, då släppte du min hand ... vi åt osv sen påväg hem till viktor så började du gå saktare än oss andra. Jag börja sakta ner jag oxå, tänkte fråga vad som var fel, men då tog du min hand . Blev så glad igen. När vi skulle hem så ramade du mig på din cykel, haha så kul det var! Kommer ihåg när bussen kom att jag kände hur mitt hjärta sjönk till marken. Nu var jag tvungen att lämna dig igen. När jag satt på bussen hem, tänkte jag att du måste vara den rätta! Jag kunde verkligen vara mig själv med dig! Det kändes helt jävla fkn underbart! 06-08-09 blev det vi!
Helgen där på, kom du och viktor till lilla Höör. Det var soligt ute så jag hade ingen foundation på mig, men du tyckte jag var lika vacker endå. Vi hade kul och sånt på tivolit. Kollade film när vi var hemma hos elin. Sen gick vi upp på hennes rum & låg & mös i hennes säng.Haha, visst failade du lite när du skulle kyssa mig, men det var lungt! Klockan blev 8, ni skulle ta tåget 20:10 lr ngt, kände den dära tomma känslan igen. kysste  dig hejdå och sa att jag älskade dig. Du sa det tillbax och gick på tåget. Veckan efter åkte vi till dig igen. Hade känslan av att detta var sista gången jag träffade dig. Känslan hade rätt. Träffade din ena syster, snäll var hon! Något jag märket att du har tagit efter, träffade din mamma, lika så där. Snäll , du brås på henne :)
Den kvällen åkte jag hem med ditt halsband som jag fick låna av dig.Tog bara av det när jag skulle duscha.Med det halsbandet på kändes det på något sätt som att du fanns nära mig.

Vårt  förhållande höll 10 dagar.
Du skrev att jag kunde hata  dig hur mycket jag ville, men hur kunde jag ?
Hur skulle jag kunna hata någon som jag älskade så otroligt mycket ? Det gick bara inte, visst skrev jag att jag hata dig, men egentligen hatade jag mig själv för att jag utsatt mig för att bli sårad igen. Jag hade fortfarande hade jag ditt halsband kvar. Många gånger har jag tänkt kasta det i sjön, bränna upp det. Något!
Kan bara inte göra det, har fortfarande det kvar. Är för svag för att göra av med det.
I början bråkade vi mycket , efter ett tag blev vi vänner och sånt. När du var sjuk & jag oxå smsade vi jätte mycket. allt kändes så bra igen. Men sen sket det sig. Och nu tror jag knappt att vi är vänner längre.  Vill verkligen inte förlora kontakt med dig. Men du verkar inte bry dig om jag är i ditt liv eller inte.
Nu förtiden gråter jag oftare, jag har blivit svag. Kan inte säga att det är ditt fel, egentligen är det mitt. Men det är ju alltid lättare att skylla på någon annan. Visst ?
Försöker ta mig igenom varje dag, i vissa lägen vill jag bara dö. När jag väntat på tåget har jag ofta tänkt på att kasta mig framför tåget. Tanken finns fortfarande kvar.

Vissa kanske kommer tycka att denna texten är patetisk du kanske med kommer tycka det, men tror inte du läser min blogg.
Jag kan inte hjälpa vad jag känner, var tvungen att få ut det.