Känslan av att ge upp allt är stor.
Men känslan av att fortsätta är större.
Har en otrolig ångest!
Över allt&mer.
Orkar faktiskt inte längre.
Står på svaga ben.
Varje dag är en kamp.
En kamp om att överleva.
Vill inte ha det såhär längre.
Mina ben börjar vika sig under mig mer&mer.
Vet inte hur länge till jag kan stå på dom.
Ingen som håller mig i handen.
Ingen som värmer mig om nätterna.
Alla planer går i krass.
Tårarna svider bakom ögonlocken.
Men dom blir tillbaka hållna.
Jag är ett skal.
Får press från alla håll.
Även från dig.
Vill bara gråta 24/7.

Känns som att jag kämpar en kamp.
En kamp som jag redan förlorat.
En kamp jag aldrig kommer vinna.