Idag 11:00 dog du.
Du lämnade oss, och kommer aldrig.
Jag får aldrig krama dig, får aldrig känna din närhet längre.
Du har inte sett hur jag förändrats på de senaste 5 åren, du förlora din syns för lite mer än 5 år sedan.
Du lämnade inte bara mig & min familj, du lämnade dina barn & din far.
Farfar & farmor tar detta otroligt hårt. Även fast farmor inte är din riktiga mamma så kom hon in i bilden när du var 4 år gammal. Du såg henne som din mamma.
Du dog en vecka innan din lillebror skulle fylla år.
Två veckor innan din brorsdotter fyller år.
Både min pappas födelsedag & min kommer vara hemsk.
Du är inte längre vid livet.
En sak du borde veta är att dina brödrar, just i denna skrivande stund beställer biljetter till Marocko för att komma på din begravning.
Pappa & bror åker på söndag.
Trodde aldrig du skulle dö vid såhär tidig ålder.
Alla kommer vi dit någon gång, men ingen trodde så tidigt.
Jag har aldrig sett min pappa gråta så mycket som han gjort idag.
När han kommer ner så är det han som kommer få styra upp allt.
Han kommer inte gråta, han känner att han måste hålla sig stark för dom andra.
Nu när hans lillebror kom, han grät inte en enda gång.
Han höll minnen uppe för sin brors skull.
Avslutar denna text med att säga, vi älskar & saknar dig faster. ♥

(hon längst till vänster i rosa klänning hennes son är han i vit tröja på golvet & hennes dotter hon som står brevid mig )

R.I.P 1959 - 2010, vi kommer föralltid att älska dig !