<

Jag var en av de...

..personerna som satt på det x2000 tåget som kraschade igår.
Därav blev det ingen uppdatering. Var inte hemma förren 5 imorse.
Jag hade verkligen tur i oturen då jag kom undan med små skrapsår. Jag satt i en av de två vagnar som blev mest förstörda. Jag satt på höger sida & vägbanetraktorn slog i vänstersida. Kan säga som såhär, jag vill aldrig åka tåg igen. Inte själv ialla fall. Satt på tåget & lyssnade på musik när jag kände att tåget typ hackade. Precis som att de bromsade in eller typ att elen tog eller något. Minns att jag tänkte : Alltså skämtar du med mig? Dom ska inte ha problem nu. Så fort tanken var slut så ryckte tåget till & glasbitar flög, lister & väskor trillade & någon gas rök runt i vagnen. Enda jag tänkte på var att jag inte fick dö & att jag måste ut, nu. Hade inga skor på mig. Tog mina skor, kamera väska jacka & andra väska & hoppade ur tåget. Eller fick hjälp ner av en kille. Väll ute så såg jag att  de rök från tågets lok & trodde att de skulle explodera eller något. Så jag började backa där ifrån. Sen får jag höra att vi är på fel sida av tåget & att vi ska över på andra sidan. En tjej tog mina väskor & en man bar upp mig i tåget igen för att jag skulle kunna komma över på andra sidan. Stod säker där i en timme eller något. & jag tänker inte ljuga, hela jag skakade & jag var helt hysterisk. Ville bara hem. Ville att Tobias skulle komma & hämta mig. Ville att mamma skulle vara där & säga att allt var bra. Kände mig så ensam. Ringde till Amanda & hon haha, hon trodde jag skämtade. Men blev lugnare av att prata med henne. Sen kom det fram en tjej & frågade om jag var själv. Jag svarade att det var jag & så sa hon att jag kunde vara med henne & hennes kollegor. Alla tjejer var jätte snälla & tröstade mig när jag fick gråtattacker. Marina som tjejen hette lämnade mig inte förren i Värnamo där hon blev hämtad & körd till Alvesta. Vet inte vad jag hade gjort utan henne...vi fick även gratis donken i Värnamo. Hade inte ätit en typ fyra & då var klockan två på morgonen. Jag vill aldrig någonsin behöva uppleva detta igen. Usch säger jag bara. Plus att den 24-åriga kvinnan som var fastklämd i vagnen innan min avled i eftermiddags. Det är hemskt...kan säga att detta är en extrem förkortning på händelsen. Vill & orkar inte dra allt. Har börjar få ont i nacken så ska kolla upp det imorgon. Tobias & hans familj skickade blommor till mig. Hur gulligt som helst. Bevisar bara att jag har världens absolut bästa pojkvän !
Tror inte jag kommer vara så aktiv här, då det gör ont för mig att sitta upp i hårda stolar för länge. Kanske kommer låna pappas dator när jag ligger i soffan för ett snabbt inlägg till er. Vem vet.
Men nu ska jag ta värktabletter & sedan kolla på Superbad & hoppas på att jag kommer kunna sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback